mello.
Ja här sitter jag och tycker att jag får tycka till om årets melodifestival, och då får jag det. Kvällens startfält gav mig totalt sett, rysningar, jag blev gråtfärdig (inte på ett positivt sätt), jag skämdes och skrattade till ibland (både på ett positivt och negativt sätt). Jag höll allvarligt på att skratta i brallan åt allas vår Ranelid, jag hoppas för hans skull att det är meningen, vilket jag tyvärr inte tror. Menmenmen.. anledningen till varför jag tar mig tid ur min mest händelserika liv för att ens prata om det här är att jag ger härmed Molly Sanden min respekt, helt otippat reste sig alla små fjun på lillkroppen min upp. Så, summan av kardemumman, sluta aldrig förvånas. Jag är tagen.
Äter purfärsk ananas också, yum!
Kommentarer
Trackback
