Isabella Lindvall

Ja nu jäklar va det längesen jag tog mig tid att skriva någonting. Fast jag tror inte att det gör så mycket, inte så att jag drar in storkovan på att skriva om mitt lille liv. Så för att starta där jag slutade så hade jag en härlig jul hemma, kändes nästan som om jag vore 12 igen. Fick massa fina klappar, den finaste har jag ju redan berättat om. Sen for jag och min andra hälft till Örebro eftersom han drog på sig en ruskig förkyldning vilket jag eventuellt kan ha fört över. På nyår hade vi ingenting planerat, men det blev mysigt. Jag har också hunnit med att sprätta en del pengar på nya jeans, skor och nytt smink för att täcka det trötta lilla fejset, och som fattig student passade det utmärkt med presentkort i julklapp. Det är alltså dom pengarna jag har satt i rullning. En annan sak som har hänt som jaga måste dela med mig av är att igår var dagen med stort D. Jag har bestämt mig för att börja lämna blod, dels för att det är en bra sak att göra och dels för att jag har en sån grym fobi för armveck. Det är det vidrigaste jag vet och det fungerar ju liksom inte att gå runt och vara rädd för det. Så jag bokade mig en tid och knallade dit, jag har peppat i flera veckor för att våga måste jag lägga till. Väl där så blir jag intervjuad och efter 45 minuter upptäcker som att jag står i kö för operation vilket gör att jag inte får lämna blod eftersom jag behöver allt mitt blod själv när jag väl ska opereras. Sen efter operationen behöver jag blodet för att läka bra, så 6 månader efter operationen jag inte ens vet när jag ska göra är jag välkommen att lämna blod. Typiskt, men bara att ladda om. Men nu är vi alltså framme vid sista helgen innan skolan drar igång igen. Ska bli kul men ändå inte, självklart vill jag träffa alla igen men det ligger ett pm som skall göras innan februari. Mindre roligt. Men så fort det är klappat och klart så åker jag och Jenny på praktik i Stockholm. Kommer bli epic! Nu ska jag återgå till min värld, det väntas bio ikväll om Andreas har tid att lämna sitt nya yrke som musikkompositör, ska försöka locka med lite mat. Själv känner jag att svältdöden kryper på så jag lämnar er till erat öde. / I